Mildura, vi är tillbaka!

"What, har de åkt tillbaka till Mildura som de avskydde så mycket i början?!" tänker kanske ni. Jajamen, tro det eller ej men vi är faktiskt tillbaka. Efter en trevlig vistelse i Broadbeach Waters kunde vi tyvärr inte stanna kvar längre då vi fick alldeles för få jobbtimmar på restaurangen O-Me-Ly. Vi gjorde verkligen allt vi kunde för att hitta andra jobb men dessvärre utan större framgång..vi blev kända på biblioteket dit vi återkom dag efter dag för att använda datorerna till att söka. Vi svarade på oräkneliga annonser, ringde runt, pratade med alla vi känner, delade ut cv, ja allt vi kunde komma på! Men ingen ville ha oss. Jaja deras förlust.
Så plötsligt en dag ringer vår kära vän Emelie och berättar att hon och kompanjon Frida åkt tillbaka till Mildura där vi möttes en gång i tiden, där de nu farmjobbar igen. Där finns massor med jobb och roliga människor säger Emelie. Vi tar oss en rejäl funderare och inser att vi inte har något att förlora på att åka dit (okej möjligen bensin), vi kommer få jobba varje dag, hänga med våra bästisar när vi är lediga, träffa Larry, få gratis grönsaker och få utföra lite stärkande kroppsarbete. Let's go. Lite drygt 170 mil, lite sightseeing av outbacken och noll ihjälkörda kängurur senare, sitter vi nu här i ett gemytligt share house i metropolen Mildura. Vi arbetar nu med att plocka squash och zucchini, som för övrigt inte är samma sak, och spara så mycket stålar vi bara kan. Nu är det leva billigare än billigast som gäller igen. Devon och tuna here we come.

På bilderna syns fältet där vi plockar grönsakerna, soluppgång på väg till jobbet, tjejerna åtetförenade igen, vår rumskompis Gladys går från rasta till afro, tacokväll med chokladkanin, Isabelle sätter sig på en stol som går sönder.

Ha det så bra så hörs vi när vi hörs.