Snart är det påsk

Idag är det tisdag och snart är det påsk. Påsken har de förberett ungefär sedan jul i Australien, affärerna har varit sprängfyllda med chokladkaniner och ägg. Det är ännu lite oklart hur denna högtid ska firas, men käka svenskt godis vet vi i alla fall att vi ska göra då våra snälla föräldrar försett oss med diverse godsaker! Och gödas kan vi behöva med tanke på vilket kroppsarbete vi utför dagarna långa.
Vad har vi sysslat med på sistone då? Jo, vi har bland annat firat vår vän Fridas födelsedag med pompa och ståt. Det vill säga: vi gjorde en jordgubbstårta med sprutgrädde i en ugnsform som hann smälta till en tårtbotten som simmade i ett vitt hav, innan vi kom fram. Denna tårta åts sedan direkt ur formen med sked av sex personer tills extrem mättnad uppstod. Äkta backpacker style, jajamen. Därefter ignorerades mättnadskänslan och vi gick ut och käkade hamburgare och drack öl.
För övrigt har vi lekt lite cirkus, blivit sugna på att hälsa på vår rumskompis i Lyon, haft smutsiga fötter, blivit bestulna på choklad i kylskåpet, sett kängurur på jobbet, lyssnat på sommarpratare när vi plockat tomater och lite sådär. Hoppas ni alla har det bra där hemma och att det snart kan bli lite vår!
Tack och hej.

Plockeliplock

Nu var det ett tag sedan vi uppdatetade här. Vi har haft fullt upp med att jobba ihop pengar till sista biten av vår resa. Idag kan vi konstatera att vi befunnit oss i Mildura i 24 dagar och arbetat i 23 dagar. Dags för lite ledighet snart med andra ord. Vi har jobbat på zucchini/squashfarm nästan hela tiden med undantag för ett par dagar då vi plockat vindruvor. De första veckorna svettades vi i den knappa fyrtiogradiga värmen då vi böjde oss dubbelvikta över de gröna sakerna. Farmaren var dock hygglig och bjöd ofta på läskande citrondryck. En dag fick Isabelle prova på att köra traktor. Det var en rolig dag. Emma fick sig ett gott skratt när Isabelle med en hårsmån lyckades undvika att köra på farmaren (även kallad Clintan då han är en fulare variant av Clint Eastwood). Det är inte helt lätt att hitta dragläget särskilt inte när man kört automatare i fem månader, därför tog sig traktorn ett par rejäla skutt och Clintan fick kasta sig bakåt för att inte få tåmos i skorna. Så kan det gå när man jobbar på farm! Det bästa med farm är annars att man får massa gratis ätbara saker, så som vindruvor, persikor, squash och zucchini. Det två sistnämnda har vi experimenterat en hel del med. De har kokats, stekts, ugnsbakats, gjorts tagliatelle av, plättar och ätits råa. Väldigt gott, det borde ni prova där hemma.
För övrigt har vi hunnit med att ha två matlagningsdagar i huset-vi bjöd på svensk blåbärspaj vilket blev mycket gott. Vi har hängt i parken, kastat rugby, anordnat BBQ, haft filmkväll, käkat pizza, fått nya vänner, försökt komma på maträtter som kostar ca 7 kr/portion, läst, köpt 30 centsglassrar på Donken, dödat myror och lite så.
Livet är väldigt bra faktiskt.

Mildura, vi är tillbaka!

"What, har de åkt tillbaka till Mildura som de avskydde så mycket i början?!" tänker kanske ni. Jajamen, tro det eller ej men vi är faktiskt tillbaka. Efter en trevlig vistelse i Broadbeach Waters kunde vi tyvärr inte stanna kvar längre då vi fick alldeles för få jobbtimmar på restaurangen O-Me-Ly. Vi gjorde verkligen allt vi kunde för att hitta andra jobb men dessvärre utan större framgång..vi blev kända på biblioteket dit vi återkom dag efter dag för att använda datorerna till att söka. Vi svarade på oräkneliga annonser, ringde runt, pratade med alla vi känner, delade ut cv, ja allt vi kunde komma på! Men ingen ville ha oss. Jaja deras förlust.
Så plötsligt en dag ringer vår kära vän Emelie och berättar att hon och kompanjon Frida åkt tillbaka till Mildura där vi möttes en gång i tiden, där de nu farmjobbar igen. Där finns massor med jobb och roliga människor säger Emelie. Vi tar oss en rejäl funderare och inser att vi inte har något att förlora på att åka dit (okej möjligen bensin), vi kommer få jobba varje dag, hänga med våra bästisar när vi är lediga, träffa Larry, få gratis grönsaker och få utföra lite stärkande kroppsarbete. Let's go. Lite drygt 170 mil, lite sightseeing av outbacken och noll ihjälkörda kängurur senare, sitter vi nu här i ett gemytligt share house i metropolen Mildura. Vi arbetar nu med att plocka squash och zucchini, som för övrigt inte är samma sak, och spara så mycket stålar vi bara kan. Nu är det leva billigare än billigast som gäller igen. Devon och tuna here we come.

På bilderna syns fältet där vi plockar grönsakerna, soluppgång på väg till jobbet, tjejerna åtetförenade igen, vår rumskompis Gladys går från rasta till afro, tacokväll med chokladkanin, Isabelle sätter sig på en stol som går sönder.

Ha det så bra så hörs vi när vi hörs.